Debatt, diskussion, dialog?

Visst är det väl bra om vi på arbetsplatsen skapat ett tryggt utrymme där det är okay att debattera eller hur? Det är en fråga, ett påstående jag fick här om veckan. Javisst är en öppen debatt bättre än hemligt korridorsnack eller negativt prat bakom ryggen.

Men tänk om vi inte behöver debattera. Inte ställa oss mot varandra, inte försvara eller attackera utan i stället tillsammans öppet diskutera, föra fram olika synpunkter på ett neutralt och sakligt sätt för att få en gemensam helhetsbild för att sedan ta viktiga beslut.

Om vi från diskussionen tar oss ännu ett steg vidare och väljer dialog vad kan det medföra. I en dialog lyssnar vi förväntansfullt, nyfiket och intresserat på varandra, för att lära, för att förstå och med dialogens hjälp bygga vidare, föra samtalet till nya höjder och tillsammans skapa något alldeles nytt och spännande.

Det låter rätt lätt och enkelt eller hur? Varför fungerar det då inte på dagens arbetsplatser eller i våra privata relationer? Vi har inte tid. Vi hinner inte. Vi har fullt upp med allt det som måste skötas i vardagen är svaren jag ofta får. MEN vad händer om du väljer att ge tid till detta? Resultatet blir att du får tid, energi och ork att använda på de för dig rätta sakerna.
I stället för att slösa bort den på onödiga missförstånd, konflikter, irritation och oro.

Att lyssna, diskutera och föra en dialog det är väl inte något märkvärdigt, tänker många. Men det är en stor konst att vara totalt närvarande, hålla fokus och endast göra en sak i taget dvs lyssna hedrande, inte lyssna för att komma med en snabb lösning eller ha ena ögat på skärmen och andra på personen. Att lyssna för att förstå, vad det betyder för den andra personen. Det här kräver övning.

Hur lyssnar du på dina kolleger, din chef, din partner, dina barn och vänner? Lyssnar du för att kunna debattera, diskutera eller för att föra en givande gemensam dialog? Och hur lyssnar du på dig själv?